| Film i mörker med Anna |
Många fans lockas av denna filmgenre – själv lockas jag av spänningen, men blir oftast besviken. Jag tycker mig uppleva samma story. Visserligen i viss ny tappning. Ibland med nya häftiga effekter – men vad får jag ut av det? Nej, känslan som man hade när man såg Skyskrapan brinner för första gången igen, får jag sällan tillbaka. Katastroftemat hade sin första boom på 1970-talet. Därifrån har jag mina första minnen av denna genre, med Skyskrapan brinner från 1974. Jag var kring tio år och satt som klistrad framför teven och det var klart en ny upplevelse.The thrilling excitement. Skulle de klara sig? Men det var då. Numera är det mest tråkigt. Vi vet ju att hjältarna överlever eller dör en ärofylld död, när de har räddat alla andra. Hoppet borde stå till variation av katastroftyp, men det tycks filmmakarna inte fatta. Efter att ha dött ut en aning i slutet av 1970-talet fick katastroffilmen ett nytt uppsving under mitten av 1990-talet. Troligen på grund av nya möjligheter med visuella effekter. Du minns säkert Independence day där jorden anfölls av aliens. Armageddon och Deep impact om asteroider och kometer. Och såklart Titanic – med romantik mitt i katastrofen. På 2000-talet ser vi allt fler filmer där katastrofen har koppling till terrorism. Åtskilliga har gjorts om 11 september. När de filmerna kom hoppades jag på något nytt – men även de blev snabbt uttjatade. Detsamma gäller för nästa katastroftyp som nu är på modet – den om växthuseffekten. Varför tio filmer om samma sak vid samma tidpunkt? Variation behövs och skulle kanske få en att känna the thrilling excitement något oftare. Mitt tips för att i alla fall nå det så långt det går, är att välja filmer från olika årtal. Det ger den bästa upplevelsen av katastroffilmen.  Världarnas KrigSci-fi –53, 85 min Skådespelare: Gene Barry, Ann Robinson, Les Tremayne Regi: Byron Haskin En klassiker vars novell skrämde slag på amerikanarna när den lästes högt i radion för första gången. Filmen fick en Oscar för bästa specialeffekter som var nya för sin tid. En märklig meteor störtar utanför Los Angeles. Ut kommer marsianer och det står snart klart att deras syften är allt annat än vänliga. Dataspelsliknande laserljud följer en igenom hela filmen. Det är nog det enda jag gillar med den. Storyn är inte särskilt fängslande. Kanske var den det på 1950-talet. Den förbättras dock något i den nya versionen av Världarnas Krig. Men något fan lär jag aldrig bli. Betyg:   DisasterAnimerad komedi –05, 82 min Röster: Jim Cummings, Glenn Morshower, Danny Mann, Steve Mackel, Jeannie Elias, Heather Capps, Isaac Singleton Jr, Glenn Takajian, Matt Sullivan, Motley Crue Regi: Roy T. Wood En såkallad planetoid är på väg att krossa jorden. Ett team vana katastrofhanterare utses för att rädda vår planet. Animerad parodi-rulle som hämtat mest inspiration från Armageddon. Värsta skräpet! Gillar du grymt överdrivna under-bältet-scener (alla tänkbara varianter) kombinerad med en story du redan sett, kan det här vara filmen för dig. Annars – ta helst och glöm den. Visuella effekter lär vara hyfsade. Men vad har en blind ut av det? Det enda filmen har, är vissa sköna ordvitsar. Betyg:  The Poseidon AdventureAction/äventyr –72, 117 min Skådespelare: Gene Hackman, Shelley Winters, Ernest Borgnine, Stella Stevens, Leslie Nielsen, Fred Sadoff. Regi: Ronald Neame, Irwin Allen Det är så här en katastroffilm ska vara. En av de bästa i sin genre. SS Poseidon ska göra sin sista resa, när skeppet träffas av en jättevåg orsakad av en jordbävning. Båten vänds bokstavligen upp och ner och stänger inne passagerare och besättning. Ett fåtal överlever och en präst ser som sin uppgift att föra dem i säkerhet. 2006 försökte man sig på en ny version av Poseidon. Men gamla filmen har fortfarande bästa storyn, känsla av forna tider, bra effekter för sin årgång och härliga karaktärer – vilket gör den oslagbar. Betyg:  Open WaterAction/drama –03, 79 min Skådespelare: Blanchard Ryan, Daniel Travis, Saul Stein, Estelle Lau, Jon-Damon Charles. Regi: Chris Kentis Inspirerad av en sann historia. Daniel och Susan är på semester i tropikerna. Dag två beger de sig ut med båt och ett gäng andra dykare för att uppleva livet under ytan. Men när de båda kommer upp ur vattnet är båten borta. Och det dröjer inte länge förrän de drar till sig hajarnas uppmärksamhet. Filmen var från början ett familjeprojekt och köptes senare upp av ett filmbolag. Riktiga hajar används och jag gillar den oväntat ostereotypiska skildringen. Fast vissa andra saker känns lite overkliga. Många finner Open Water långtråkig, själv satt jag på nålar. Betyg:  An inconvenient truthDrama/dokumentär –06, 96 min En film av: Al Gore Fick en Oscar för bästa dokumentär. Om den katastrof som förväntas drabba världen på grund av global uppvärmning. Vi följer USA:s tidigare vicepresident Al Gore och hans ”Travelling Global Warming Show”. Med showen och filmen hoppas Gore få upp ögonen på folk. Helt klart skrämmande. Den gav mig insikt och det känns rätt tydligt vart vi är på väg. En eloge för Gores balanserade och humoristiska sätt att skildra detta öde. Blir däremot något långtråkig i dess föreläsningsformat. Betyg:  World Trade CenterDrama –06, 129 min Skådespelare: Nicholas Cage, Michael Peña, Maggie Gyllenhaal m fl. Regi: Oliver Stone Jag är rätt trött på filmerna om 11:e september. Här har vi ännu en. Vi ser de poliser som var först på plats efter att planen kraschat i tvillingtornen. När byggnaden rasar samman omkommer de flesta. Men ett fåtal begravs levande och vi får följa deras kamp att ta sig ut. En sann historia som borde beröra mig mer. Helt ok att se, men något fattas för att den ska nå mitt hjärta. Inte ens en annars bra regissör och bra skådisar gör den bättre. Betyg:  Flight of the PhoenixAction/äventyr –04, 113 min Skådespelare: Dennis Quaid, Giovanni Ribisi. Regi: John Moore Ett gäng oljearbetare kraschar med sitt plan i öknen. En av dem påstår sig vara flygplansdesigner och utifrån hans instruktioner försöker man bygga ett nytt, mindre plan av de delar som finns kvar. Men öknen hotar med många faror. Trist film, med visserligen bra rollprestation av Giovanni Ribisi. Händer inte mycket och det som händer känns overkligt och löjligt. Betyg:  Mars AttacksSvart komedi/sci-fi –96, 106 min Skådespelare: Jack Nicholson, Glenn Close, Annette Bening, Pierce Brosnan, Danny DeVito, Martin Short, Sarah Jessica Parker, Michael J. Fox och Tom Jones. Regi: Tim Burton Anses av vissa vara en kult-film. Vi ser på nytt marsianerna anfalla jorden. Mycket känns hämtat från andra liknande rullar, men samtidigt har Mars Attacks sin egen grej. Utomjordingarnas ironiska och elaka hållning gör filmen bra underhållande. Men lagom rolig, så att den inte blir töntig. Extra poäng för rollbesättningen. Att se Tom Jones fajta aliens är klart skoj. Men syntolk är ett tips för blinda så att ni inte missar alla komiska detaljer. Betyg:  Magma – volcanic disasterAction –06, 87 min Skådespelare: Xander Berkeley, Amy Jo Johnson, Michael Durrell, Reiko Aylesworth, Ryan Spike Dauner. Regi: Ian Gilmore. Vulkanexperten John Shepherds upptäckter av oförklarliga vulkanutbrott världen över kan bli slutet för jorden. Nu måste han övertyga makthavarna om det och göra något – innan det är för sent. Men ingen vill tro på det han säger. En budgetfilm med kassa effekter som däremot vinner på storyn, då den inte känns lika uttjatad som vissa andra katastrof-filmer. Men suck för att det ännu en gång är USA som ska rädda världen. Betyg:  AliveDrama –93, 127 min Skådespelare: Ethan Hawke, Vincent Spano, Josh Hamilton, Sam Behrens, Illeana Douglas, Jack Noseworthy, David Cubitt, Danny Nucci, Michael De-Lorenzo, John Malkovich Regi: Frank Marshall Baserad på verkliga händelser. Ett plan med ett rugbylag och medföljande familj och vänner, störtar i Anderna. De överlevande hoppas på en snar räddning, men då de hör via radion att letandet efter dem upphört inser de att de måste rädda sig själva. Men kylan är outhärdlig och det finns ingen mat. När de överlevande återfanns efter 72 dagar, blev det ramaskri när man insåg vad det gjort för att hålla sig vid liv. Obegriplig och stark berättelse. Boken är visserligen snäppet bättre. Ingen händelserik rulle men desto mer känsla. Man kastas mellan hopp och förtvivlan. Vackert filmad. Men varför amerikaner i rollerna som latinos? Betyg: Illustration: JOHANNA NORDLÖF |
