| Vinnare på viljan |
 Erik tyckte att det saknades en mötesplats för döva och hörselskadade, så resultatet blev Klubb Lejonhjärta. Dit begav sig Unique Generation för att träffa honom. Nere i en källarlokal på Kammakargatan i Stockholm ligger Klubb Lejonhjärta. En gång i tiden fanns Astrid Lindgrens bokförlag här, därav namnet. Men numera är bokhyllorna utbytta mot en bar, bord, stolar och soffor. Och i ett av rummen är det särskilt inrett för poker, med filtbeklädda bord. – Vi var några kompisar som brukade ses hemma hos varandra och spela poker, berättar Erik Akervall. Han sitter i soffan mitt emot och tecknar febrilt med händerna. – Som många andra trodde vi nog att det var en fluga, men snart insåg vi att pokern är här för att stanna. Det var då vi började prata om att skaffa en lokal där vi kan träffas och spela. Tillsammans med vännerna startade Erik en förening som kunde stå bakom verksamheten. De hittade lokalen vi sitter i och efter lite renovering öppnades klubben. – Det är fantastiskt vad man kan göra mycket utav lite, säger Erik. Bara viljan finns. Vi hittade schyssta möbler på Blocket, baren byggde vi själva och den gamla darttavlan som var en gåva, målades om. Under tiden som vi pratar droppar de första besökarna in för att delta i kvällens pokerspel. Men även om pokern var klubbens egentliga syfte från början, är det inte det enda som händer här nu. – Vi har filmkvällar, tjejkvällar, dans och stand up också, berättar Erik. Men vill man bara komma hit, dricka en öl och bubbla lite är det också välkommet.   En tuff och ärlig pappa Klubb Lejonhjärta är öppet onsdag-, fredag- och lördagskvällar. Men för Eriks del är klubben bara ett av de många projekt han håller på med. Bland annat skissar han just nu på ett dokumentärfilmsförslag och dagen efter vårt möte ska han resa på semester till USA. – Mamma brukar skoja och säga att jag är lite av ett ADHD-barn. Erik skrattar och förklarar att han måste få vara aktiv, annars blir han deprimerad. När det händer mycket och han får ta sig an nya utmaningar, trivs han som bäst. Efter gymnasiet provade Erik på arbete som tidningsbud och vanligt bud. Men det var jobbet på ett gruppboende för döva som gav honom insikt och en skjuts dit han är i dag. Känslan för människor fick honom att förstå att det var med människor han ville jobba. Kort därefter sökte sig Erik till Sveriges Television. Många har frågat hur han fick jobbet där – han som endast har utbildning från gymnasiet. – Jag sökte förstås, brukar jag svara då, berättar Erik och menar att om möjligheten fanns, då måste bara viljan till. Men du måste väl också ha haft en tro på dig själv? – Jovisst. Ett gott självförtroende har jag fått tack vare min pappa. Han vinkar hej åt några fler som anlänt till klubben. Och berättar sedan vidare om hur hans pappa alltid varit ärlig och tuff mot honom. Påpekat när han smaskat eller gjort något som kan uppfattas som underligt i en hörande värld. – Det har varit jätteviktigt. På så vis har jag lärt mig och agerat därefter. Och jag känner mig bekväm med den jag är. Inte rädd för att säga nej Döv blev Erik efter en svår hjärnhinneinflammation vid 1,5 års ålder. Men sällan har han sett funktionshindret som ett problem. – Självklart har jag haft stunder då det varit svårt. Fast jag har lärt mig vad jag kan och inte kan. Och är inte längre rädd för att säga ifrån om det är något jag inte klarar av. I dag ser vi Erik i TV-rutan som programledare för Perspektiv, ett samhällsprogram på teckenspråk. Varje vecka görs nya reportage och jobbet passar honom perfekt. – Jag hinner aldrig tröttna innan något nytt händer och så får jag vara kreativ. Innebandy är en annan viktig ingrediens i Eriks liv. Han tränar två-tre gånger i veckan och spelar i landslaget för döva och hörselskadade. – Jag älskar snabbheten och att få kämpa som ett team, säger Erik. Eriks och min tid börjar rinna ut. Runt om oss har nu ett stort gäng samlats och väntar på att pokern ska börja. Det är dags att förflytta sig till andra änden av lokalen – pokerrummet. Men innan spelet drar igång måste jag fråga om det är någon skillnad på hörande och döva pokerspelare. – Jo faktiskt, berättar Erik. Vi har nog en fördel då vi är vana att läsa av kroppsspråk. Särskilt när vi möter hörande spelare. Vi märker direkt när någon bluffar. Några skratt och plockandet med pokermarker hörs. Händer som ivrigt gestikulerar. Stege, ess och all in. Annars vilar tystnaden över Klubb Lejonhjärta när jag lämnar lokalen. Fakta: ERIK AKERVALL  Ålder: 24 år (men ser ut som 17-18 år enligt Erik själv) Bor: Södermalm i Stockholm Sysselsättning: Programledare på SVT Teckenspråk Civilstånd: Singel Hur tecknar folk ditt namn? Genom att vrida ena pekfingret ett halvt varv på kinden för att markera en skrattgrop Beskriv dig själv med tre ord: Kreativ, glad och halvgalen Gillar: Adrenalin, att göra film/dokumentärer, festa Ogillar: Att vara rastlös, min diabetes Var får du din energi och ditt mod ifrån? Genom sömn och eftersom jag tror att allt går att göra ännu bättre, så försöker jag själv Förebild och varför? Pappa, han är den ärligaste människa jag känner och säger därför precis vad han tycker Framtiden: Förhoppningsvis dokumentärfilmsstudier på DI (Dramatiska Institutet) och mer TV-jobb, resor och galna projekt Tips till andra för ett gott självförtroende: Lär dig hantera kritik och tro på dig själv Motto: Livet blir vad man gör det till Fakta: KLUBB LEJONHJÄRTA Plats: Kammakargatan 40, centrala Stockholm Målgråpp: Teckenspråkiga Öppettider: Onsdagar, fredagar och lördagar kl. 18.00-02.00 Happenings: Ständigt något nytt, se program på hemsidan Hemsida: www.clublionheart.com TEXT: ANNA BERGHOLTZ FOTO: SIMON LINDH |
